...the mirror...
Jessika
Jag tänker ofta på hur jag kunde ha sån tur…
…att jag faktiskt träffade just dig
Jag vill ge tillbaka men det är svårt att veta hur…
…för tänk, du gjorde så allt faktiskt ordnade sig
Jag litade inte på någon men du gjorde något bra…
…för du vann mitt förtroende genom att använda en viss ton
Och när jag såg din familj insåg jag att såhär ville jag det ha...
...och tänk det är nu du som format mig till denna person
Jag kommer aldrig med ord kunna dig tacka...
...för alla hinder du stått emot och allt det jag fått
Jag trodde många gånger du inte skulle orka och ville backa
...men det gjorde du inte och idag har vi en speciell relation sått
Jag kan inte förstå hur mycket du faktiskt brydde dig om...
...och att du stod ut och orkade trots vad många andra sa
För du va faktsiskt väldigt stark och brydde dig om...
...det är bara en anledning till att du en förebild för mig alltid kommer va
♥
Why?!!
Att kämpa har jag gjort hela livet...
...efter det jag trodde va självklart att få från er
Jag har kämpat tills mitt hjärta blivit sönderrivet
...och nu ger jag upp, jag orkar helt enkelt inte mer
Jag har tagit många, stora, svåra steg denna tid...
...och det är ni helt medvetna om
Ni borde förstå att det jag är ute efter är endast frid...
...men nu fick jag nog och ett stor svek och ett slags hat kom
Jag tänker ofta att det är orättvist att jag ska va den enda som känner såhär...
...är det bara jag som tycker allt blivit fel?
Men jag inser mer o mer att det finns inte mycket bra att få där...
...så jag måste va självisk nu och sträva efter att bli hel
Fast detta nu i mitt hjärta mer än skär...
...så får min ork inte just nu försvinna
Då ni vet min ork är viktig när...
...jag tog steget då jag måste orka och helst vinna!
Jag får nu hitta ett sätt utan er att finna min glöd...
...fast jag har svårt att veta hur
Men ni fanns inte där när jag va i nöd...
...och mitt i allt känner jag ändå jag haft tur
För det finns människor som faktiskt hjälper men framförallt förstår...
...som jag också vet ni endast klandrar mig för
Men dessa människor, utan svek och kämpande, jag faktiskt når...
...Jag hoppas ni en dag förstår precis som de gör
Att tänka allt är över och slutar såhär blir en för stor sorg...
...så jag kan erkänna att hoppet finns längst bak om att det ska bli bra
Men för att klara det nu bygger jag än en gång en egen borg...
... för så som det är nu är långt ifrån det jag vill ha
Till min prinsessa ♥
...så lyckan när du kom går inte att beskriva
Från första början blev jag inget annat än kär...
...och för en stund så gick hela "problemmuren" att riva
Jag såg bara frid och lycka men blev egentligen blind...
...jag trodde detta kunde bli som en ny början
Men problemen kom tillbaka dom kom som en plötslig vind...
...och innan jag visste av det va jag ännu en gång nere i sörjan
Jag tror det va mitt hopp om en ny start...
...som gjorde att vi kom varann så nära
Men när pressen kom som en enda fart...
...fick jag ta avstånd för jag inte mer orkade bära
Tro aldrig att mitt val att pausa beror på dig...
...för det är faktiskt du som ger mig hopp och kraft
Så hoppas du någon gång förlåter och förstår mig...
...för min önskan är att vi kan skapa något jag alltid önskat jag haft
Ett starkt band till en som står en nära...
...och en som man vet man kan ha kontakt med hela livet
Någon man tillsammans allt han bära...
...därför mitt beslut nu varit så svårt att det har i mitt hjärta blivit rivet
Jag hoppas vi någon gång tar igen den tiden vi nu hoppat över...
...för jag lovar jag alltid kommer för dig finnas
Och du ska veta att dt är tanken på dig som gör att smärtan ibland söver...
...för du gör mig stark och hoppas dig detsamma när du mig minnas
Jag lovar vi någon gång ska skapa något stort...
...ett starkt band som ingen kan komma mellan
Jag hoppas tiden till då vi träffas igen går fort...
...men jag lovar det skär i mig att vi nu träffas så sällan
Att inte veta när vi träffas nästa gång...
...det gör mig ledsen och jag känner stort obehag
Men hoppas inte den väntan blir så lång
...för min älskade Molli jag tänker på dig varje dag...
Längtan...
Så länge jag minns, ja, jag kan inte ha varit många år,
…har jag önskat mig en familj som för mig finns
Eller en helt vanlig familj som så många andra får,
...denna önskan har funnits med så länge jag minns
Jag har en tendens till att känna mig skyldig,
…att känna skuld över hur alla betett sig
Men jag blev faktiskt vuxen långt före jag blev myndig,
…är det då jag som ska lägga allt på mig?
Jag kämpar på och lär mig nya saker varje dag,
…vilket gör att dessa frågor dyker upp för första gången
För detta är första gången jag tvekar om felet är jag,
…vilket jag aldrig gjorde förr, jag va helt i skammen fången…
Så lite framsteg har jag nog gjort,
…och jag försöker leva på dessa framsteg och nya kliv…
Fast jag vet jag har en tendens till att allt ska gå fort,
…men det känns orättvist att jag (!) ska jobba för att få ett helt liv
Ska nu bara lära mig att inte skynda på,
…för det kan också bli fel…
För min strävan efter ett helt liv är vad jag vill få,
…men jag kämpar på för att jag vill verkligen bli hel…
...
"Jag vill ha er på avstånd samtidigt som jag vill ni ska vara riktigt nära"
"Jag vill känna mig stark i mitt beslut men känner mig svag"
"Jag vill minnas det sämsta men minns det bästa"
"Jag vill inte sakna men gör det varje sekund"
...efter det jag trodde va självklart att få från er
Jag har kämpat tills mitt hjärta blivit sönderrivet
...och nu ger jag upp, jag orkar helt enkelt inte mer
Jag tänker ofta att det är orättvist att jag ska va den enda som känner såhär...
...är det bara jag som tycker allt blivit fel?
Men jag inser mer o mer att det finns inte mycket bra att få där...
...så jag måste va självisk nu och sträva efter att bli hel
Jag får nu hitta ett sätt utan er att finna min glöd...
...fast jag har svårt att veta hur
Men ni fanns inte där när jag va i nöd...
...och mitt i allt känner jag ändå jag haft tur
För det finns människor som faktiskt hjälper men framförallt förstår...
...som jag också vet ni endast klandrar mig för
Men dessa människor, utan svek och kämpande, jag faktiskt når...
...Jag hoppas ni en dag förstår precis som de gör
Att tänka allt är över och slutar såhär blir en för stor sorg...
...så jag kan erkänna att hoppet finns längst bak om att det ska bli bra
Men för att klara det nu bygger jag än en gång en egen borg...
...för så som det är nu är långt ifrån det jag vill ha
Från ängel till Älva...
Ville lägga ut, igen, min allra första dikt jag skrivit. Jag hade den ju i mitt allra första inlägg på bloggen eftersom den ger en förklaring till mitt "blogg-namn" och min förälskelse i älvor =) Läs om ni orkar!
... det va allt jag önskade att bli en gång i tiden
Som ängel skulle jag komma bort och skapa nya ringar
... och låta mig bli hel men framförallt få lov att leva i friden
Den tiden då det kändes som allt jag såg var rött
... klarade jag mig genom att inte känna, jag blev iskall
Det fanns till och med stunder då jag tänkte jag lika gärna kunde ha dött
... idag ser jag dessa känslor som ett enda stort misslyckande och fall
Viljan på den tiden att bli en ängel trodde jag skulle skapa en slags styrka
... nu kan jag se tillbaka och se det som en väldigt stor sorg
Men idag vill jag inte längre va en ängel som associeras till död och kyrka
... jag lyckades ju ändå på den tiden bygga upp en stor, stark borg
Jag klarade mig genom en tid då allt jag hade i huvudet va att jag skulle skämmas
... nu orkar jag inte längre ha kvar den känslan den ska bort
Idag har denna tid gjort att det inte finns mycket här i livet som mig kan skrämmas
... jag får ju inte glömma det jag ändå skapade...mitt alldeles egna starka fort
Jag har många människor att tacka men en person har gjort något stort
... genom henne har jag lärt mig det finns fler, vi är inte själva!
Vilket va svårt att tro på henne i början men sen gick allt snabbt, det gick jättefort
... jag tänker idag att det jag egentligen då borde önskat att bli va en fin, vacker älva
Älvor har precis som änglar stora vackra vingar
... dom associeras dock inte till orden kyrka och död
För hör man ordet älva är det något annat som klingar
... och det sista jag nu vill är att endast se min barndom som röd
Förutom dess vingar så är älvor kända för deras personliga kraft
... nu när jag ser tillbaka ser jag att det har jag faktiskt också haft
En kraft att överleva, kunna gå vidare och idag må bra, ser jag som en styrka
... det är därför jag idag har älvan som ett tecken, en symbol, något jag alltid kommer att dyrka
...
...efter det jag trodde va självklart att få från er
Jag har kämpat tills mitt hjärta blivit sönderrivet
...och nu ger jag upp, jag orkar helt enkelt inte mer
Jag har tagit många, stora, svåra steg denna tid...
...och det är ni helt medvetna om
Ni borde förstå att det jag är ute efter är endast frid...
...men nu fick jag nog och ett stor svek och ett slags hat kom
Jag tänker ofta att det är orättvist att jag ska va den enda som känner såhär...
...är det bara jag som tycker allt blivit fel?
Men jag inser mer o mer att det finns inte mycket bra att få där...
...så jag måste va självisk nu och sträva efter att bli hel
Fast detta nu i mitt hjärta mer än skär...
...så får min ork inte just nu försvinna
Då ni vet min ork är viktig när...
...jag tog steget då jag måste orka och helst vinna!
Jag får nu hitta ett sätt utan er att finna min glöd...
...fast jag har svårt att veta hur
Men ni fanns inte där när jag va i nöd...
...och mitt i allt känner jag ändå jag haft tur
För det finns människor som faktiskt hjälper men framförallt förstår...
...som jag också vet ni endast klandrar mig för
Men dessa människor, utan svek och kämpande, jag faktiskt når...
...Jag hoppas ni en dag förstår precis som de gör
Att tänka allt är över och slutar såhär blir en för stor sorg...
...så jag kan erkänna att hoppet finns längst bak om att det ska bli bra
Men för att klara det nu bygger jag än en gång en egen borg...
...för så som det är nu är långt ifrån det jag vill ha
När?...snart...hoppas...
...och så är du inte här
Denna saknad har jag aldrig haft...
...och det i hela själen tär
Denna känsla är som sagt något nytt för mig...
...och jag nästan, ja nästan lider
Jag tänker nästan hela tiden nu på dig...
...och det verkligen i hela mig svider
Men mitt hopp får inte försvinna...
...för det är ändå det som håller mig stark
Vi ska klara detta, ja vi ska vinna...
...ska bara skapa min plattform där jag går på min egen mark...
(Försökte rita av fotot på oss..du är så liten här...10 dagar)
Varför?
...efter det jag trodde va självklart att få från er
Jag har kämpat tills mitt hjärta blivit sönderrivet
...och nu ger jag upp, jag orkar helt enkelt inte mer
Jag har tagit många, stora, svåra steg denna tid...
...och det är ni helt medvetna om
Ni borde förstå att det jag är ute efter är endast frid...
...men nu fick jag nog och ett stor svek och ett slags hat kom
Jag tänker ofta att det är orättvist att jag ska va den enda som känner såhär...
...är det bara jag som tycker allt blivit fel?
Men jag inser mer o mer att det finns inte mycket bra att få där...
...så jag måste va självisk nu och sträva efter att bli hel
Fast detta nu i mitt hjärta mer än skär...
...så får min ork inte just nu försvinna
Då ni vet min ork är viktig när...
...jag tog steget då jag måste orka och helst vinna!
Jag får nu hitta ett sätt utan er att finna min glöd...
...fast jag har svårt att veta hur
Men ni fanns inte där när jag va i nöd...
...och mitt i allt känner jag ändå jag haft tur
För det finns människor som faktiskt hjälper men framförallt förstår...
...som jag också vet ni endast klandrar mig för
Men dessa människor, utan svek och kämpande, jag faktiskt når...
...Jag hoppas ni en dag förstår precis som de gör
Att tänka allt är över och slutar såhär blir en för stor sorg...
...så jag kan erkänna att hoppet finns längst bak om att det ska bli bra
Men för att klara det nu bygger jag än en gång en egen borg...
...för så som det är nu är långt ifrån det jag vill ha
Från ängel till älva...
Utav min underbara kusin fick jag inspirationen att, för första gången i mitt liv, försöka skriva en dikt. Denna dikt blev jag ändå ganska nöjd med (för att va den första) och tänkte skriva den här då den egentligen ger en förklaring till mitt "blogg-namn" och min förälskelse i älvor =) Läs om ni orkar!
En ängel med stora vackra vita vingar
... det va allt jag önskade att bli en gång i tiden
Som ängel skulle jag komma bort och skapa nya ringar
... och låta mig bli hel men framförallt få lov att leva i friden
Den tiden då det kändes som allt jag såg var rött
... klarade jag mig genom att inte känna, jag blev iskall
Det fanns till och med stunder då jag tänkte jag lika gärna kunde ha dött
... idag ser jag dessa känslor som ett enda stort misslyckande och fall
Viljan på den tiden att bli en ängel trodde jag skulle skapa en slags styrka
... nu kan jag se tillbaka och se det som en väldigt stor sorg
Men idag vill jag inte längre va en ängel som associeras till död och kyrka
... jag lyckades ju ändå på den tiden bygga upp en stor, stark borg
Jag klarade mig genom en tid då allt jag hade i huvudet va att jag skulle skämmas
... nu orkar jag inte längre ha kvar den känslan den ska bort
Idag har denna tid gjort att det inte finns mycket här i livet som mig kan skrämmas
... jag får ju inte glömma det jag ändå skapade...mitt alldeles egna starka fort
Jag har många människor att tacka men en person har gjort något stort
... genom henne har jag lärt mig det finns fler, vi är inte själva!
Vilket va svårt att tro på henne i början men sen gick allt snabbt, det gick jättefort
... jag tänker idag att det jag egentligen då borde önskat att bli va en fin, vacker älva
Älvor har precis som änglar stora vackra vingar
... dom associeras dock inte till orden kyrka och död
För hör man ordet älva är det något annat som klingar
... och det sista jag nu vill är att endast se min barndom som röd
Förutom dess vingar så är älvor kända för deras personliga kraft
... nu när jag ser tillbaka ser jag att det har jag faktiskt också haft
En kraft att överleva, kunna gå vidare och idag må bra, ser jag som en styrka
... det är därför jag idag har älvan som ett tecken, en symbol, något jag alltid kommer att dyrka
