crawling in my SKIN!


wake me up...

Väck mig från denna ?mardröm?
...gör mig normal,
...n.o.r.m.al.p.r.o.b.l.e.m.f.r.i.s.n.ä.l.l.o.s.j.ä.l.v.i.s.k...
...gör mig så ingen längre ser mig som en b.ö.r.d.a.
snälla



Styrka, drivkraft?

Att finnas för någon...
...att någon vill jag ska finnas för den...
det är s.t.y.r.k.a
b.e.h.ö.v.e.r ha för att k.ä.m.p.a vidare

I . JUST . HATE


varför?!

Jag som "klarar det" så länge. Faaaaaan!!!

...hände nyss...

Vad är det för JÄ*LA life i'm living?!!!!



Kan f*n inte ens duscha utan medicin...

Kan f*n inte ha på radio längre då någon låt kan komma som får en att minnas...
Vågar f*n knappt byta miljö längre...



NU RÄCKER DET!!!!!!!!!!!!
Vill INTE MINNAS eller VETA MER!!!!!!!!!!!!



Allt är så overkligt! Som en mardröm, som en film...
...VÄCK mig från denna dröm, stäng av filmen!

MINDFULNESS?!??

Detta är iallafall, helt klart, VERKLIGEN mindfulness för mig:
INNEBANDY 

här och nu
ingen annanstans!

Peppar varann inför matchen!
Bilder tagna på Gothia 2008

jä*la, hel*etes, sk*t ÅNGEST!!!

Ångest borde förbjudas inte finnas!!! Städa,promenera,sortera MASSOR! Låt denna kväll försvinna nu TACK!

suck

Tuff dag...en dag då allt man gjort känts som en stor suck. ....Resultat=krypa under täcket och vara för sig själv. ...Booooort från omvärlden ett tag. TACK!

Att finnas för någon...

ett samtal/vecka för att prata om t.ex. hur "våran" vecka sett ut.
kunna berätta för någon om något kul eller spännande hänt, dela med sig lixom.
känna sig välkommen utan att ses som en börda, ett problem.
jag är en person som älskar barn, djur, äldre osv.
På gymnasiet sa klasskamraterna (även andra vänner) jag alltid va glad och lite utav en "pajas" :-)



Att kämpa för någon...
dock inte för den man avskyr mest!
har alltid kämpat för andra och vet inte hur man gör när man inte gör det för någon annan.
jag älskar att hjälpa, lyssna och stötta för jag KAN och VILL!
DET GER MAN KRAFT!
DET gör att jag "finns".



Ett "hej" från min bror kunde jag "leva på" i flera veckor 



Tankar och känslor som va tvungna att komma ur någonstans...



MEN ny dag imorgon innebär nya möjligheter...Visst?!

Mina killar ♥

Glömmer aldrig den dagen då jag och Bitte (min underbara beh.pedagog från Orana) åkte till djuraffären för att köpa er två
Jag hade redan ordnat med buren och allt va redo och klart för er hemma hos mig, bara hos mig



När vi kom in i djuraffären så frågade vi om de sålde tamråttor (inte många som gör detta) och minns vi fick som svar:
-"Vi fick precis in, precis från lastbilen så de är fortfarande i trälådan"
Jag blev så glad
När kvinnan öppnade lådan va alla väldigt rädda...förutom en liten kille som direkt ställde sig på bakbenen och ville hälsa.
Detta va Snus
Jag hann knappt titta vidare förrän jag föll för en annan liten kille...han va så söt och man såg han helst följde med Snus och sökte trygghet. Hans täckning (stavning?) va så fin och lixom som lite kontrast till Snus.
Detta va Hugo


 detta va den 12 Januari 2010  


Två små brödrar med två helt olika men starka personligheter!



Lite försiktiga, men lekfulla Hugo 
Lite bekväma/lata :-) men matglada Snus 
De fick springa i min säng ofta och jag brukade bygga upp med kuddar så de kunde klättra och leka. Första gången här och....hmmm....Hugo "utforskar" här men vad gör helst Snus då?! :-D
...ÄTER..haha...min lilla "tjockis" 



De har ALLTID sovit tillsammans och det är så himla sött! Första bilden är när de, endast är, 4 dagar gamla 



Badbilder 
Snus 
Hugo 



Kommer aldrig glömma er mina små killar, ni gav mig många gånger skratt och glädje, kärlek, värme och hopp



Nu är ni tillsammans
Hugo letar efter roliga gömställen, tunnlar, springer och får såna "kanin-fnatt" medans Snus letar mat och bygger bo...tror verkligen det är så...
...ser det framför mig!



 Hugo 1/12 2011 
 Snus 5/1 2012 

HUUUUUR??!!!!!

...ska jag klara mig utan dig?
MLY
...håller på att gå sönder...

...just nu...

...sorg...
Skuld
Skam
Ångest
Ilska
Förvirrad
Hopplöshet
Kraftlöshet
Tillitsförlust
Ensamhetskänsla
....tack och hej, nu fortsätter jag isolera mig..
....tryggast så!!!

Gaaaanska...

...dött här på bloggen...
Men bara för det är väldigt jobbigt just nu...

...inte levt...

...utan dig Jessika!
Helt ärligt och det kommer från botten utav mig mitt hjärta


Jag önskar alla människor kunde va så starka, modiga och kärleksfulla!

 Världen hade sett så mycket bättre ut då!



Du betyder MASSOR för mig Jessika och det kommer du alltid göra!
Du har bevisat för mig om och om igen att du stannar kvar!



"Du e bäst"

(minns du det smset du sparade i evigheter när jag skrev det till dig en gång?) 


Min högsta önskan...

...är att bara få lugn och ro. Alltid, alltid ska det va/hända något. Jag vet människan är smart och klarar mer än vad man ibland tror man ska klara....suck...
Lugn och ro...
Min högsta önskan just nu!


Undvika?

Vad ska jag göra?
...en sån simpel sak som att duscha...
Ska jag börja undvika det enda jag kan göra för att försöka tvätta av mig all smuts, allt äckel, all skam!
Vad fan ska man göra?!!
Hur länge ska jag orka?!!
Skit också!




I just hate...


P.S.

Grattis på namnsdagen till dig med Jecka! Miss you


Och ett STORT tack för alla "namnsdags-gratulationer" jag fått här på bloggen :-)

Fu*king jäv*a flashbacks!!!

Hur fan ska man orka?!!
Jag skulle göra en helt vanlig sak, en sak man normalt kanske kan stå och njuta i, känna sig fräsch efteråt...ja, en vardaglig jäkla sak. Dusch.
Denna gången va "flashbacksen" längre och värre än någonsin...känslan när man "kommit tillbaka" är att det PRECIS har hänt...man känner inte den fysiska smärtan, men den psykiska känns:

Lukten, smaken, skammen, rädslan...ja, allt!

Svetten rann på mig och jag kände jag inte orkade mer! Hur länge ska man orka med detta?!
Som jag nämnt förut...det som har hänt har hänt...varför måste det komma tillbaka på dessa sätt då?

Vill inte minnas mer! Vill inte se mer!

Fick väldigt, väldigt dåliga tankar och "planer" efteråt...men jag lyssnade och tog tag i det min terapeut sa till mig på senaste samtalet:
-Våga ta plats, du är inte till besvär, be om hjälp...vilken hjälp som helst!
Jag gjorde faktiskt detta...bad om att åka en ut en sväng...komma ifrån, komma på andra tankar.
Nu känns det bättre...men fy...detta är en riktigt tuff kamp!


Hur länge orkar man?!