Trodde...
...eller rättare sagt kunde inte ens föreställa mig hur jä*la tufft det kunde bli att ta tag i denna jäkla PTSD!
Självklart visste jag innerst inne att det skulle va tufft här på Orana, att man ska ta tag i saker man under flera år lyckats skjuta undan...hittat olika strategier för att lixom förtränga. Slå bort alla dessa flashbacks.
Men just nu kvittar det vad jag gör (känns det som)...det dyker upp "flashbacks" om jag tittar på tv, ser vissa föremål, som kan va allt mellan en viss tavla, lampa eller t.om. en viss gardinstång. Det kan dyka upp genom dofter, vissa personers utseende...ja, listan kan göras väldigt lång.
Om man inte haft detta, eller känt denna starka ångest (som kan dyka upp när som helst) så förstår jag att det inte går att förstå.
Men fyf*n!!!
LOBOTOMERA mig!
Att bli påmind om hemska saker är tillräckligt jobbigt. Men att bli påmind på ett sånt sätt att man till och med kan se det och till och med känna det! Uppleva allt på nytt.
Allt är som en film, en mardröm!
Kommentarer
Postat av: Tiger
kramar. det kommer bli bättre. det är därför du är här!
Postat av: Angelica
Det kommer att bli bättre! Jag känner så väl igen mig i det du beskriver. För några år sedan var jag livrädd för alla män, trånga utrymmen, thailändare, våldsscener på film, plastmattor, blinkande lampor... you name it... men det blir bättre. Man får försöka ta tag i det bit för bit, och jag tror att du är på god väg :) Kämpa!
Postat av: Angelica igen
Kom på att jag kanske skulle skriva att jag själv haft (har?) PTSD och att jag bloggat lite om det här:
http://viktiganyheter.blogspot.com/2009/05/skam-skuld-och-tystnad.html
Ta hand om dig!
Postat av: moomer
Björnkramar. Kämpa på. Du är stark. Du klarar det steg för steg.Älskar dig
Trackback
