Tankarna till er ♥
Min fina prinsessa
♥
...fast vi inte ses så finns du alltid i mina tankar
Alltid ♥
....ett härligt minne...
MÅSTE bara säga TACK
....för du finns....
....du är en sån underbar och fin person....
....som inte går att beskrivas med ord....
mina två största "fiender"
1.KVÄLLARNA!
...ångesten kommer som ett brev på posten...
NU:
-"Krisplan"
(tack för den finns)
2.SKULDEN!
...min värsta "fiendekänsla" som ofta startar all ångest...
...den äter upp mig inifrån...
Vad är egentligen lycka?
Jag förlåter...
Sometimes a hug....
don´t EVER judge...
It´s nothing I can erase so easy...although it is my greatest wish.
But:
TAKE."IT".OR.LEAVE."IT"
I made a WISH...
♥and of course means my wonderful baby brother also just as much♥
Tänker på dig dagligen ♥
...to get free...
....fick texten av Erica ♥
Tack Erica ♥
....den va syftad till mitt blogginlägg "Varför ser man bara utsidan?"
....think of the reason?...
Varför ser man bara utsidan?!
Varför blir man dömd på utseendet?
Varför ska man behöva bli uttittad?
Varför ska man behöva dölja sig?
...förstår mycker handlar om okunskap och har dels förståelse över att folk kan titta och undra
(trots det är jobbigt och skapar ångest av blickarna och tanken över vad de änker om en)
...men att bli dömd och stämplad som ett "psykfall" som aldrig vill bli frisk pga. hur man ser ut har jag, tyvärr allihopa, ingen som helst förståelse för.
VEM vill ständigt dölja sin kropp, tänka på vad man ska ha på sig, inte längre "våga" gå till stranden, ha kortärmat på sommaren, få en att hindra våga börja spela innebandy i ett lag osv, osv, osv, ovs.
Önskar alla kunde se MIG och inte mina "fel", misslyckanden, ärr....ja, helt enkelt USIDAN!
Jag som person drömmer om en framtid att hjälpa andra.
Har ännu inte "bestämt vilka" :-) då jag egentligen älskar att finnas för och hjälpa till allt ifrån vänner, äldre, andra som har/har haft liknande bakgrund som en själv.
Sen brinner jag för barn! haha...vilket jag redan gjorde när jag själv va ett :-)
Så kanske blir det barn jag vill jobba med, hjälpa som man t.ex. vet/misstänker far illa genom att t.ex. använda sig utav bildterapi
(om det kallas så när man hjälper och försöker "fiska" fram hur det egentligen är t.ex. där hemma)
eller genom att "leka fram information" genom exempelvis dockor m.m. utan att det blir något obehagligt för barnet,
Se MIG, min personlighet, inte mitt yttre SNÄLLA!
Jag som person är en som älskar naturen, pyssla, barn, inreda, rita, hjälpa till, djur, vänner, innebandy osv, osv, osv, osv!
Jag som person är inte något yttre!
Jag som person har en personlighet också där inne!
Måste bara avsluta med lite roliga bilder som visar jag älskar naturen, skogen och fotografera...haha...barn på nytt i skogen eller?!...haha....
K.R.T.F
fyra stycken så himla värdefulla känslor...
♥ Kärlek♥ Respekt
♥ Tillit
♥ Förståelse
...jobbigt...bara förnamnet!
When I fight my way up...
...can a single thing make me to fall, all the way down again...
WHY AM I SO WEAK, HOPELESS and A BURDEN?!!
How long should you have to fight...
...when you do not find something to fight for?!!
...right now, but just now...because it has to get better soon...
KBT-DBT...verktyg?
För jag menar...vem f*n vill ha en stämpel om att "inte vilja bli frisk, bara söker uppmärksamhet, osv, osv"
eller att alltid behöva tänka på vad man ska ha på sig beroende på var man ska, rädd att visa sig konstant, rädd att något ärr råkar skymtas för jag valt fel tröja och blickarna från alla kommer.
Blickar som jag hade kunnat "döda" för att få bort, blickar som får mig att vilja sjunka under jorden, bli osynlig!
Äntligen, äntligen, äntligen har jag fått "verktyg"...men varför så sent?!
Verktyg som hjälper, som är så lätta att egentligen komma på...tyvärr har jag inte kommit på dom själv trots de känns så lätta och självklara.
Kan egentligen älta och kanske t.om. va lite bitter och besviken över "spilld tid" om varför jag inte fått denna hjälp tidigare men det gör jag inte utan ser detta som en räddning!
ÄNTLIGEN något som fungerar!
Sen har jag självklart lärt mig massor under tiden förut så det är såklart inte bara "spilld tid".
Jag är självklart inte utbildad eller så men man har ju lärt sig lite under åren och häromdagen kom jag och tänka på en sak som gjorde jag fick en sån härlig känsla...en "ahaa!!!" känsla!
Jag började fundera på vad skillnaden är mellan KBT och DBT?
Hur jag upplevt och upplever skillnaden och hur "knäpp?" en viss behandling kan kännas till viss problematik.
KBT
(kognitiv beteendeterapi)
Jag tror att ofta när man hör KBT så tänker man på exponering, eller att få hjälp med olika fobier.
I KBT använder man sig ofta utav exponering vilket innebär att man under ordnade former utsätter sig för en situation som framkallar ångest och man ska då stanna kvar i känslan tills ångesten minskar av sig själv.
→ på detta sätt får personen ny erfarenhet som gör att ångesten inte blir lika stark nästa gång tills personen utsätts för det obehagliga.
Exponering kan man använda sig utav i en rad olika saker:
♦vanligtvis spindlar och ormar
♦även vid andra "vanliga" fobier
♦sociala situationer som att t.ex. tala inför folk
♦vid oroande kroppssensationer som t.ex. hjärtklappning
Självklart jobbar man inte bara med exponering i KBT men det är mycket att stanna kvar i känslan och den starka ångesten för att förstå den tillslut avtar eller inte är farlig.
MEN självskada då? Det är ju den starka, hemska, känslan, ångesten som man (enligt KBT) ska svåga stanna kvar i men det är även den känslan som gör man kan hamna i att skada sig själv.
""pulsen ökar massor, andningen känns i halsen, magen knyter sig, skakar i kroppen osv osv osv""
Knäppt kanske?
Dock sant:
Utsätts man för någon typ av skada & börjar blöda minskar puls & hjärtslag m.m. då detta är kroppens självförsvar.
Alltså minskar alla symptom på ångesten, alltså försvinner toppen på ångesten.
DBT
(dialektisk beteendeterapi)
Är en typ av kognitiv beteendeterapi men som visat goda resultat när man använt denna metod till personer med en annan typ av problematik som t.ex. självskadebeteende, självmordstankar, ätstörningar, posttraumatisk stress m.m. m.m.
I DBT jobbar man mer med att hitta balansen mellan att acceptera verkligheten som den är och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar.
Målet är att leva et meningsfullt liv.
Lära sig färdigheter (verktyg) för att vara närvarande i nuet, kunna stå ut med känslor men med HJÄLP utav vertyg!
DBT är uppbyggd så att man går färdighetsträning i grupp men även i indviduell samtalsterapi för att bearbeta svårare och mer personliga problem.
I gruppen så går man igenom fyra olika moment:
♦medveten närvaro
♦hantera relationer
♦reglera känslor och stå ut när det är svårt
♦acceptans, medvetenhet och impulskontroll är huvudriktningar
Man får även jobba med hemuppgifter och får även telefontillgänglighet dygnet runt till sin terapeut.
Behandlingstiden i DBT kan variera allt mellan 1 och 3 år.
(Klicka här så kan man läsa mycket om DBT)
Jag kan iallafall säga att KBT hjälpt mig mycket med t.ex. social fobi och förstå varför jag känner och agerar som jag gör i många sociala situationer.
När man först vet och lär sig så börjar man tänka annorlunda och först då kan man försöka göra annorlunda. Kunskap och dessa "ahaa!" upplevelserna är helt underbara!
Jag har gått emot känslan i sociala situationer och med gott resultat efteråt vilket har gjort att jag vågat gå emot känslan oftare och har därför lärt mig och fått mycket nytta med hjälp utav KBT.
Självskada har jag dock inte fått någon särskild hjälp utav i KBT. Man ska våga stanna i känslan, den känslan som gör man skadar sig. Går lixom inte ihop?
Däremot DBT har redan hjälpt mig mycket! Redan!
Man ska även stanna i känslan här men med hjälp utav verktyg. "Individuella verktyg" som man hittar tillsammans med sin terapeut. Verktyg man kan ta till så fort ångesten kryper på en eller kommer starkt som en chock.
När känslan (ångesten) är uppe i taket...högst upp! Så kan man t.ex. ta till något verktyg ett verktyg som känns eller distraherar som tar bort toppen på ångesten och de dumma tankarna försvinner så man kan gå till nästa verktyg eller inget alls (beroende på hur det känns såklart)
Allt kan inte ske på en vecka, månad kanske inte ens ett år...
Hittade en sån fin text innan idag ♥
En vän är den
som känner dig
som du är,
förstår var
du har varit,
accepterar vad du
har blivit,
och ändå varsamt
låter dig växa.
my life feels like a nightmare...
...WAKE ME UP!!!
Snälla, snälla, snälla! Väck mig!!!!
(Tomma ord eller?! Vet varken ut eller in! Tips till ALLA säg ALDRIG något du inte menar! Hur ska jag någonsin hitta förtroendet igen, tilliten, orken?!)
ett litet "PS"
•Stanna upp och se personligheten
blunda om det nu skulle behövas
...men ge personen en chans?
Don´t ever judge "a book by the cover"
"bråkat med en tiger inifrån"
(Sagt av författaren Sara Åkerman då hon fick fågan av en 6-årig pojke om undrade vad som hänt med hennes armar)
-Gillar detta STARKT då det är precis så det kan kännas.
En sjukdom som cancer, brutet ben, andra sjukdomar man kan drabbas utav syns på ett annat sätt och man blir inte dömd från omgivningen för då är man ju sjuk.
Däremot blir kampen mot "tigern" inte "accepterat" på samma sätt.
Skaffa kunskap innan du dömer!
"Tigern" är också en ständig kamp, dygnet runt, från och till
(självklart beroende från person till person)
Bara för man inte genomgår cellgifter, gipsar benet m.m. så är kampen över "tigern" väldigt svår! Mer än svår!
Tyvärr blir man stämplad av samhället (förmodligen brist på kunskap) att det är ett sätt att få uppmärksamhet osv.
Men ÄRLIGT vem vill ha ärr för livet och ständigt gå omkring med oron att bli stämplad som en:
"emo som bara söker uppmärksamhet" när man göra allt för att försöka dölja sina ärr.
Som sagt SKAFFA kunskap innan du uttalar dig, dömmer eller kläcker av dig något dumt!
